frukost med ud

självklart var det ett väldigt fint initiativ av ud att bjuda in oss alla svenska delegater till frukost i morse. även om inbjudan hade undgått väldigt många och kommit i sista stund. och det var verkligen inte uds fel att det var nästintill omöjligt att hitta till rummet där frukosten skulle äga rum vilket resulterade i att ett ganska stort antal förvirrade svenskar irrade omkring i ett parkeringsgarage i enorma centro banamex kl kvart över sju i morse och nog undrade vad vi höll på med egentligen. väl framme i vårt sinnrikt dolda rum var det faktiskt inte heller uds fel att frukosten inte alls fanns där utan var försenad. och det gjorde ju inget, vi började glatt mingla omkring och hälsa och prata med varandra – den aktivitet som vi alla hade som syfte med att komma till frukosten. det var väldigt givande att hälsa på och prata med representanter från sida, forum syd, diverse frivilligorganisationer och andra viktiga aktörer i den svenska hivpreventionen (och jaja, det var ok att mingla med socialstyrelsen också). när vi hade minglat alldeles för kort tid för att hinna hälsa på alla som kändes relevanta att hälsa på – det var nog iaf bortåt åttio personer närvarande – uppmanade ud oss dock bestämt att sätta oss. det var dags för den första aktiviteten: alla skulle presentera sig! detta skulle ske genom att var och en ställde sig upp och sa sitt namn samt vad en jobbade med. eftersom akustiken i rummet var minst sagt bristfällig så hörde jag vad ungefär hälften av de närvarande hette och vad lite färre sysslade med. detta fram till det var ungefär tjugo pers kvar att presentera sig vill säga, för då började plötsligen frukosten käckt bäras in under glam, skrammel och bang, vilket inte direkt underlättade receptionen av vad folk hette. en stilla tanke som hastigt flög förbi handlade om något i stil med att var det inte precis att presentera oss vi höll på att göra innan presentationsrundan, bara det att vi då hörde vad alla vi presenterade oss för hette samt hade tillfälle att prata lite om det kändes relevant.

eftersom frukosten anlänt var vi självklart tvungna att bryta sittsejouren för att äntligen stilla den numer ganska intensiva hungern. ”frukosten” visade sig vara kakor och frukt. jag är väldigt tacksam för frukten, men när jag kände hur världen började snurra av blodsockerbrist runt ettsnåret på dagen önskade jag smått att det skulle funnits något lite mer substantiellt till frukost. melon ger ju inte sådär väldigt långvarig mättnadskänsla… men frukten var ju i alla fall vegansk, vilket säkert är mer än vad en skulle kunnat säga om en mer substantiell frukost. så jag ska verkligen inte klaga.

uppbrottet för att hämta frukost innebar självklart att alla började mingla och prata med varandra igen – eftersom det var det vi ville göra. men det gick inte heller denna gång riktigt för sig. istället uppmanades vi att inta våra platser igen så snart som möjligt, eftersom det var dags för nästa programpunkt. vilken visade sig vara att en ung kille (alltså typ i min ålder) från svenska ambassaden skulle prata – om mexico. uppenbarligen hade det helt gått både ud och ambassadkillen förbi att någon kunde tala nåt annat än svenska på denna tillställning. bland annat hade det till effekt att den stackars ambassadpersonen fick stå och simultanöversätta sin på svenska förberedda föreläsning. lite hackigt blev det – men ändå fick vi höra förbluffande mycket – och länge – om mexikos historia. när han äntligen började närma sig nutid fick huvudansvarige avbryta eftersom tiden var slut och alla behövde gå. sammanfattningsvis en frukost som innebar trevligt och givande mingel, men med ganska stora svårigheter att optimera på grund av inslagen från ett visst departement… en riktig frukost á la ud.

anhalten efter frukosten blev toaletterna, och jag följde tätt efter micke in på en dylik. jag brukar i offentliga toalettsammanhang – på grund av rådande normer kombinerade med en viss ovilja att bråka och ifrågasätta saker för folk som ändå för tillfället inte kan göra något åt saken – när så krävs välja det som kallas ”herrtoaletten” och gjorde sålunda så denna gång. detta var dock inte alls i enlighet med önskan hos en person som tydligen hade någon form av ansvar för den toalett som micke och jag kom in på. han stoppade mig abrupt och började peka ut mig, samtidigt som han pratade upprört till micke på spanska. jag trodde först en sekund att toakillen trodde att jag och micke hade för avsikt att ha sex och av nån anledning hade något att invända mot detta. snart uppfattade jag dock på min rudimentära spanska att toakillen upprört förklarade för micke att detta var en herrtoalett och att jag därför inte var välkommen. micke tog all sin pedagogiska vältalighet i anspråk och förklarade för den upprörda toalettansvarige att jag visst borde få komma in på toan eftersom jag faktiskt var kille. den toalettansvarige gjorde stora ögon och var ute i korridoren under hela den återstående tid som jag var på toan.

jag blir uppriktigt väl till mods när folk i min omgivning inte kan könsbestämma mig eller könsbestämmer mig på något annat sätt än vad jag av slentrian ofta brukar låta mig göras. men jag blir samtidigt uppriktigt väldigt illa till mods av den enorma transexkludering som toalettsituationen här på världsaidskonferensen innebär. en hel del seminarier och workshops handlar om hur transpersoner kan och bör inkluderas i det hivpreventiva arbetet och vikten av att minska diskriminering, kränkningar och exkludering av transpersoner. och så har de samtidigt ett så jävla normativt, könsdikotomt och faschistoida toalettsystem att en blir galen.

vad kan väl sen avsluta dagen bättre än att göra det på samma sätt som den började – tillsammans med ud! ud och sida hade anordnat ett seminarium med det fyndiga namnet ”its risky busniess fokusing on risks only” som skulle handla om vikten av en mångfasetterad och sexpositiv sexualundervisning till ungdomar. först började allas vår käre aidsambassadör lennart hjelmåker med att dra den svenska sexualundervisningens och de sexuella rättigheternas historia – sammanfattningsvis uppenbarligen en riktig framgångssaga!

den nuvarande regeringen berömmer sig så om att verkligen stå i frontlinjen för hbt-rättigheter. vikten att kämpa mot homofobi som ett led i hivpreventivt arbete har berörts av nästan alla stora talare här på konferensen. det var dock inget som gjorde att det i berättelsen om hur sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har växt fram i sverige med ett med ett enda andetag nämndes något som hade med heteronormer, hbt-rättigheter eller homofobi under denna.

efter denna glädjande historiska redogörelse kom sedan anförandets final – en beskrivning av den fantastiska sexualundervisning som vi har i sverige idag! så här ser det tydligen ut:
sexualundervisning är något som verkligen står högt på agendan i svenska skolor, som alla inser vikten av. lärarna är väldigt kompetenta på området, vilket skapar en tillåtande atmosfär att prata om sex helt problemfritt. i den omfattande sexualundervisningen varvas lektioner med gruppdiskussioner, i vilka eleverna delas in i mindre grupper så att alla ska ges plats och möjlighet att komma till tals och reflektera över sina egna tankar och attityder. detta sker självklart med ledning av en duktig lärare som har kompetensen att skapa en trygg och tillåtande miljö. inget land kan ha en bättre sexualundervisning än vi! hurra, hurra, hurra, HURRAAAA!!!

när denna inledning var avklarad var det dags för själva seminariet. och självklart ska en inte tro att det handlar om hivprevention eller sexualundervisning i sverige. varför skulle det göra det, det har vi ju just fått reda på är helt perfekt, bortom all kritik! inget mer att tala om alltså. nej, istället är det såklart personer från indien, uganda, latinamerika och usa som ska prata om hur de kämpar för att jobba i de svåra situationer se de befinner sig i. ”hiv” och ”sverige” är något som varken i allmänhetens eller uds öron tycks förenligt – allt som har med hiv att göra tycks per definition ha att göra med något annat land än sverige. jag måste verkligen betona att jag tyckte talarna var jätteintressanta och väldigt inspirerande, det är inte det. det är bara så jävla otroligt symptomatiskt för den självgodhet och brist på självreflektion som råder i många delar av sverige – inte minst på departement och myndigheter…

när jag sent omsider fick åka hem efter en fjorton timmars arbetsdag gick jag sen vilse i mexico city så det tog en och en halv timme att komma hem. och nu när jag precis skrivit allt det här loggades jag ut så att allt försvann så att jag var tvungen att skriva allt igen. nu måste jag VERKLIGEN sova!