hjärnforskning och sex

ännu ett hotellrum, ännu en bibel utlagd i korridoren i protest mot att jag förväntas vilja ha den i rummet. denna gång i karlstad. har firat det hela med att duscha och min vana trogen inte orka torka mig. jag fattar inte det här med att vissa saker känns så himla jobbiga. som att torka mig efter att ha duschat. det skulle kunna betraktas som höjden av lathet att inte kunna ödsla några ynka minuter med att med hjälp av en handduk på ett systematiskt sätt torka bort vattnet från mig efter att ha blött ner mig i duschen. men det känns så himla onödigt och trååååkigt! vattnet försvinner ju ändå i sinom tid, och om jag (som nu) går och lägger mig direkt efter duschen går det blixtsnabbt. jag tycker att det finns en alldeles för stark torkasigefterduschen-norm i samhället. att bryta mot den normen är säkert något genetiskt som inte går att göra något åt. min syster har exakt samma beteende – ett solklart bevis på genetikens starka inverkan i det hela. jag kanske ska ta och ringa upp karolinska institutet (som ju annars brukar ägna sig åt den enligt dem enormt relevanta forskningen att studera homosexuella personers hjärnor för att hitta biologiska skillnader jämfört med heterosexuellas hjärnor) och presentera det nya forskningsområdet: jämförelser av hjärnan på oss som avskyr att torka oss när vi har duschat med normpersoner som oreflekterat torkar sig efter duschen. jag har minst tre-fyra potentiella forskningsobjekt att erbjuda dem. de kommer säkert att bli eld och lågor över idén; de måste ju liksom de flesta andra snart inse hur förlegat det är att försöka studera skillnaderna mellan personer uppdelade på sexuell läggning. jag ser det som min medmänskliga och forskningsmässiga plikt att erbjuda dem andra mänskliga skillnader att studera. speciellt som det skulle innebära ett tungt argument då personer i min omgivning (speciellt personer som jag delar säng med) påstår att jag borde torka mig efter att jag duschat. det är sant, de rätt i ansiktet får jag slängt att jag borde torka mig! helt emot hur jag biologiskt är programmerat. en sån värld vi lever i…

i karlstad där jag för tillfället alltså är har jag hållit i den tredje säkraresexworkshopen på en vecka. alla tre i olika delar av sverige. inte så dåligt, om jag får säga det själv. att hålla säkraresexworkshops är bland det roligaste en kan göra. det kommer så fantastiskt många tankar och nya idéer och vinklingar på olika aspekter som har med sex att göra att det är helt otroligt. ett mål med att hålla workshops om sex är ju såklart att workshopdeltagarna ska få ny kunskap och nya tankar. men det är också verkligen något som också påverkar mig som workshopledare i stor utsträckning. en intressant aspekt som jag innan mest tänkt lite slentrianmässigt på lyftes av teckentolkarna under en av veckans workshops. i en paus så diskuterade vi hur det gick för dem att tolka mig, om jag pratade för fort eller krångligt eller använde svåra ord. de sa att det i och för sig var lätt att tolka mig, men att de brottades med en aspekt: ”det är så svårt att tolka när du pratar om sexuella praktiker som strap-on-sex och sånt. för om en tolkar dig ordagrant och verkar insatt i det du pratar om, då känns det som om vi som tolkar måste ha privat erfarenhet av det, att de som lyssnar tror att vi har gjort det vi tolkar”. utan att jag hann reflektera över det frågade jag bestört, nästan anklagande: ”och vad tror ni då att folk tänker om MIG?”. det är inget jag egentligen tycker är jobbigt, inget som jag vet om det går att ändra på eller ens om jag även om det går att ändra på det ids anstränga mig för att göra det. men jag har väldigt tydligt märkt att om en pratar om sex och sexualitet är det något som kopplas väldigt stark till en själv som privatperson. som att allt det en pratar om härstammar från gedigna privata erfarenheter. på en utbildning för ungdomsmottagningspersonal om hbt-frågor och heteronormativitet där vi som utbildade var strikt professionella uppgav en av kursdeltagarna att det bästa med dagen var att ”få träffa sådana som er” – utan att vi med ett ord hade berört vilka vi själva var! likadant om en pratar sextekniker kommer ofta frågor om vad jag själv gillar bäst och om det är något som jag själv rekommenderar. undrar om läkarstudenter sitter och tänker att föreläsaren själv har haft alla de sjukdomar som den föreläser om? jag är inte så säker på det. men när det kommer till sex och sexualitet förutsätts det ofta att engagemang och erfarenheter uteslutande kommer från privata erfarenheter. undrar hur det tänks att min anställningsintervju gick till?:

”hur mycket analsex har du haft? ojdå, inte dåligt! vilka olika ställningar föredrar du? det var det värsta! och fittsamlag också, förutsätter jag? är du välbevandrad i såväl att slicka fitta och röv som att suga kuk? brabra. och dina sexpartners brukar vara nöjda? okej, det låter ju fint. sexleksaker då? strap-on, butt-plugg, dildo, dong, analkulor och lösröv? va, har du ingen lösröv?! det var ju ett minus… men du har i alla fall alltid säkrare sex? finemang!”.