jag har en toppenidé...

...till ett jättebra radioprogram!

såhär: vi har lixom en helt tjejig tjej, ni vet en ba lixom sån här TJEJ som programledare . sen tar vi och tar hit en kille som är chefredaktör för "moore" typ, och han ska va såhär riktigt som en KILLE, som tycker som riktiga killar gör om allting. sen ska de ha en SKIIIITintressant diskussion! de ska nämligen diskutera SMS, och på hur OLIKA SÄTT KILLAR OCH TJEJER MESSAR. för det är ju så att alla tjejer raggar på killar och alla killar raggar på tjejer, och då är det ju så sjuuukt lustigt att killar och tjejer messar så EXTREEEEEMT olika att de typ över huvud taget inte kan FÖRSTÅÅÅÅ varandra för att de messar så olika! och sen ska folk få smsa och ringa in, och vi ska lixom bygga upp en stämning så att det blir TJEJERNA MOT KILLARNA, fattar ni?! så helt SJUUUKT KUUUL! så pratar vi en massa om hur killar är på vissa sätt och typ helt manliga och korta och inte har typ nån kommunikativ förmåga över huvud taget när de messar, och att tjejer typ vill skicka helt LÅÅNGA och och KÄNSLOSAMMMA sms, med en massa SMILEYSAR och annat, som killar bara tycker är så HIMLA OFÖRSTÅELIGA. och enda gången killar använder smileys är när de GÖR SIG TILL för tjejer, för att tjejer ska fatta skämt som EGENTLIGEN bara killar fattar! FAN VILKEN BRA IDÈ!

ovanstående oerhört intrikata, nydanande och oförutsägbara resonemang förde uppenbarligen programmakarna på mix megapol inför ett program som sändes för några dagar sen på nämnda kanal. eftersom programmet bland annat sändes på gymmet under tiden som jag råkade befinna mig där och träna hade jag inte någon annan möjlighet än att genomlida skiten, eftersom gymmet var obemannat och möjligheten att byta radiokanal därmed obefintliga.

jag tror inte att det finns några ord på något språk som tillräckligt mycket uttrycker mitt förakt och min frustration för ovan nämnda programidé. den är så enormt enfaldig, platt, förutsägbar, cementerande gammalmodig och tröttsam att det är helt obeskrivligt. att det dessutom är helt osant är ju en annan aspekt. av någon anledning är det "osann"-aspekten som det oftast känns lättast att börja kritisera dylika utspel utifrån. typ "nä så är det inte alls det, eftersom jag känner en massa tjejer som messar si, en massa killar som messar så, en massa intergender som messar både si och så och dessutom så FÖR FAAN RAGGAR INTE BARA TJEJER PÅ KILLAR OCH KILLAR PÅ TJEJER ERA HETERONORMATIVA DUMHUVVEN!".

men hur relevant är ett dylikt bemötande egentligen? det är lite som om någon kom och hävdade "jag har kommit på att svenskar genetiskt är konstruerade så att de går på vänster sida om saker och australiensare biologiskt programmerade för att gå på höger sida. det är sant, visst är det häftigt?! jag har själv sett det, jag har varit i stockholm respektive sydney och studerat de olika beteendena!". att bemöta ett sådant intelligent påstående med argumentet "nä, vet du vad! jag känner en massa stockholmare som visst går på höger sida - jag gör det till och med själv ibland! dessutom har jag varit i sydney och där såg jag flera som gick på vänster sida - sådeså!" känns föga konstruktivt. argumentationen kommer på ett plan där den inte hör hemma - det är en helt idiotisk utgångspunkt redan från början.

anledningen till att det är så lätt att falla i fällan att börja argumentera om att "nä, så vet jag visst det att det inte är eftersom att..." är kanske att de antaganden som ligger till grund för exempelvis ett dylikt radioprogram annars vore alltför allomfattande att börja motbevisa. och att det är så vaaaansinnigt jävla tröttsamt och förutsägbart att diskutera aspekter av hur olika killar och tjejer är och hur lustigt det är i den obligatoriska, ofrånkomliga och självklara attraktionen som ligger mellan "killar" och "tjejer". och att frustrationen sitter som en knut i halsen, som bara får en att vilja vråla: SÅ ÄR DET INTE, ERA OSYNLIGGÖRANDE NORMUPPRÄTTHÅLLANDE IDIOTER! JAG VET DET! JAG HAR EN MASSA EXEMPEL EMOT SOM VISAR HUR FEL NI HAR! JAG! HELA MIN OMGIVNING! SKÄRP ER!

konstruktivt? nä
befriande? väldigt!

men för att på ett mer långsiktigt och konstruktivt plan börja jobba för att slippa utsättas av den här typen av stinkande skit borde kanske fokus ligga någon annan stans? typ införa genusvetenskap som obligatoriskt ämne på samtliga gymnasieprogram. och sluta att oproblematiserat ge orealistiskt mycket mediautrymme åt forskare som letar efter och "hittar" gener eller andra biologiska markörer för homosexualitet, genusbeteenden och andra liknande (uppenbarligen) oerhört intressanta aspekter.

ibland tror jag att vi ändå har kommit någon bit på väg. ibland blir jag övertygad om att vi istället rör oss baklänges...