jävla vetenskap

jag håller precis på och läser bitterfittan av maria sveland. den är bra på många sätt om än inte nydanande. men varför ska alla böcker behöva vara det? en grej gick jag dock verkligen igång på, något som ligger som en latent bubblande irritation hos mig och som vid en liten retning - som exempelvis när jag läser bitterfittan - bubblar upp i form av en oresonlig frustration. objektet för min frustration är den förbannade onyanserade och oreflekterade tilltron till Vetenskapen och Vetenskapliga Studier! och övertygelsen att om en Vetenskaplig Studie (och främst då en Naturvetenskaplig Studie) har kommit fram till något, så är det lika med sanningen och oifrågasättbart! det är fullkomligt idiotiskt!

det som retade gallfeber på mig i bitterfittan var omnämnandet av en studie som visade på att kvinnor är mer ansträngande att lyssna på än män. studien drog slutsatsen att kvinnor använder sin röstmelodi på ett sätt som är jobbigare för lyssnaren än röstmelodin som män använder sig av. redan här kan en börja njuta av den fantastiska uppdelningen av befolkningen i kategorierna ”män” och ”kvinnor”, respektive grupp (bland annat) skarpt avgränsad och definierad av hur de ANVÄNDER SIN JÄVLA RÖSTMELODI! gaaah!

okej, en inte helt ovesäntlig detalj i sammanhanget är ju hur den här fantastiska studien genomfördes. och har en sett på maken, vilken analytiskt korrekt och nyanserad datainsamlingsmetodik *drypande sarkasm*: forskarna har studerat hur länge män är koncentrerade på vad en kvinnlig respektive manlig samtalspartner säger. vid upptäckten av att männen är koncentrerade kortare tid på vad kvinnor säger har forskarna dragit den slundriga slutsatsen att det måste ha att göra med att röstmelodin hos kvinnorna tröttar ut de stackars männen så till den milda grad att de inte orkar upprätthålla koncentrationen och lyssna på vad kvinnorna säger. helt utan analys av kringliggande eventuellt påverkande faktorer, omgivande strukturer, genusperspektiv, missade felkällor etc kan alltså en dylik studie bekräfta hypotesen den är utförd i syfte att bekräfta. och det här är ett typexempel på hur en vetenskaplig studie är upplagd (det är dock inte ofta uppmärksammade studier är så klantigt utförda som denna).

jag har pluggat naturvetenskap och teknik i en massa herrans år, och jobbat med en massa naturvetenskapliga forskningsprojekt. jag har privilegiet att slippa känna mig svarslös, oförstående och idiotisk när naturvetenskapliga forskningsresultat visar på olika fenomen och drar allehanda slutsatser. jag har till och med förmånen att oftast begripa det mesta av dem. och inte minst att förstå hur relativa och subjektiva de ”fakta” som vetenskapliga studier presenterar är. i en diskussion helt nyligen framkom den smarta formuleringen att ”vetenskap är som religion. du väljer helt enkelt de delar som du tror på och håller fast vid dem. det som därefter händer tolkar du på ett sådant sätt att de bekräftar din förståelse av verkligheten.” jag kommer inte ihåg vem som sa det (eller om det till och med råkade vara jag), men det stämmer så fantastiskt bra.

något som ofta glöms bort vid tillägnandet av vetenskapliga studier är varför och hur frågan ställdes som studien gjorts i syfte att besvara, och vilken hypotes som ligger bakom den ställda frågan. om jag skulle göra en studie om på vilket sätt föräldrar till upproriska tonåringar helst skulle ha ihjäl sina barn - genom att skära av dem halsen eller köra över dem med bilen, och dessutom tolka all data som inte visade på något av dessa alternativ som om föräldrarna lika gärna skulle tillgripa bägge metoderna - skulle jag säkerligen få ett resultat som visade på endera alternativet. dessutom skulle med all sannolikhet bilden av väldigt blodtörstiga, mordiska föräldrar och stackars utsatta tonåringar målas upp, eftersom den fråga jag ställt över huvud taget öppnar för möjligheten att ha ihjäl barnen och dessutom erbjuder två alternativ för hur detta kan ske. om en någolunda insiktsfull person skulle ta del av studien skulle den förhoppningsvis fundera varför jag utfört den. vart vill jag komma med den? varför förutsätter jag att föräldrarna över huvud taget vill ha ihjäl sina ungar? hur har jag valt de här svarsalternativen? och vem fan har finansierat en så meningslös studie?

i de flesta studier som genomförs luras vi att inte göra de här och liknande ifrågasättanden på grund av att frågorna är ställda i linje med rådande fördomar, normer och förgivettagna sanningar. gjorda utefter grundantaganden som ses som ”Naturliga”. på så sätt tillåts idiotstudier passera, som exempelvis att homosexuella mäns hjärnor ”reagerar” på samma sätt som heterosexuella kvinnors hjärnor och att nyblivna mödrar får en endorfinkick då de får se en bild på deras barn. hypoteserna som ligger till grund för studierna är just dessa: homosexuella män har hjärnor som liknar kvinnors. nyblivna mödrar har hjärnor som ger belöning när de är i närheten av sina barn. det tror vi att vi vet och vill få bekräftelse på det. och får det självklart också när det är de svaren vi letar efter.

än dummare är slutsatsen att företeelser som kan påvisas fysiologiskt innebär att de är ”Naturliga” och ickepåverkbara. att omvärlden och de normsystem som omger oss kan ha påverkat nyblivna mödrars, homosexuella mäns och varenda annan jävels hjärna till att fungera i linje med våra förväntningar finns liksom inte med i bilden. dessutom ligger det en positivistisk tolkningsmall över förståelsen av allt mänskligt beteende: att det finns en social ”konstruktion” och en biologisk, essentiell opåverkbar verklighet i varje människa. människor tvingas fortfarande uppfattas som en ”äkta” och en ”skapad” del och våndas över att inte veta vad som är äkta i dess känslor. fy fan vad irriterande! varenda känsla och varenda tanke är socialt konstruerad! det finns inget sånt som en ”äkta” människa! och på samma gång finns det inte en enda människa som inte är äkta! dock är den förståelsen av individer uppenbarligen väldigt problematisk. synen att varje människa är en genuin och äkta och samtidigt föränderlig enhet, vars uppenbarelse i varje sekund är ett resultat av alla de intryck och erfarenheter samt den biologi som människan har tycks dessvärre väldigt långt borta.

lika långt borta är de resultat som visar på motsatser till den essentialistiska förståelsen av människor. som exempelvis studien om testosternhalten hos personer i ledande position: att personer i ledande position har högre testosteronhalt än genomsnittet har varit känt ett tag och tolkats som att hög testosteronhalt gör människor mer lämpade att leda andra. dock har senare studier visat att personer som hamnar i en ledande position ERHÅLLER högre testosteronhalt, men detta har av nån oförklarlig anledning *sarkasm igen* inte alls mött samma publicistiska respons.

att försöka börja omvärdera vår människobild, att kämpa för att verkligen få fram nya progressiva kunskaper istället för att befästa gamla sedan länge förlegade fördomar och försöka komma ifrån all jävla romantisering och tilltro till naturvetenskaplig forskning och ”Naturen” som sanningssägare är något som är en av de stora utmaningarna vi står inför. jag tror att en skulle kunna komma väldigt väldigt långt om en började våga ifrågasätta gamla respekterade förgivettagna auktoriteter, vågade ställa nya frågor och vågade se bortom gamla svar.


igår kom carro och jag förresten på att det oftast går ganska bra att använda bara en vokal istället för en massa olika när en pratar. med en dylik förenkling av språket skulle föregående mening alltså exempelvis bli (om en enbart använder ”a” som vokal): ”agar kam carra ach jag pa att dat aftast gar ganska bra att anvanda bara an vakal astallat far an massa alaka nar an pratar”. sen höll vi på en lång stund med att utröna vilken vokal som var bäst lämpad för ändamålet. a är ganska bra. e också, jag gillar e eftersom det automatiskt medför att alla pronomen uttalas ”hen”. dock låter det lite som norska när e uteslutande används som vokal, vilket ju iofs inte behöver vara en nackdel. ö låter jättefånigt i längden (eller faktiskt bara efter en kort stund). det är fantastiskt vilka möjligheter som uppenbarade sig vid tanken på att enbart en vokal behövs åt gången. istället för att generellt bara bestämma att en enda vokal skulle användas skulle en ju kunna byta då och då. kanske skulle en kunna använda en vokal per dag, och istället för det gamla uttjatade måndag, tisdag, onsdag etc omnämna dagarna till ”a-dag”, ”o-dog”, ”u-dug” osv. undrar vart jag ska skicka det här revolutionerande förslaget? kanske till kungen. undrar om jag faktiskt inte ska göra det...

hotellgångar och poff-väskor

ovanför mitt skrivbord på hotellrummet i sundsvall finns det en lucka i väggen på ungefär enhalv gånger enhalv ometer. om en går in i rummet som ligger brevid mitt rum och kollar finns det en _exakt_ likadan lucka ovanför skrivbordet i det rummet, som är så att säga en spegelvändning av mitt rum. pelle (som bor i rummet brevid mig) och jag faschinerades ett bra tag över luckorna, och kom fram till att det rimligtvis måste vara en genväg mellan rummen. vi insåg att hotellpersonalen placerar personer som har stor sannolikhet att vilja komma mellan varandras rum i såna rum med ett kryphål ovanför skrivbordet. det är ju ett perfekt sätt att få eller bli nattgäst - det kan ju kännas som ett stort steg innan att bestämma att en ska gå till den ena eller den andra, och det kanske känns lite kymigt att gå ut i korridoren och knacka på för att bli insläppt. vilken fantastisk lösning att ha ett kryphål mellan rummen, det faller sig så mycket mer självklart om någon eller en själv plötsligt kommer krypande genom väggen!

sen öppnade vi luckorna och blev smärtsamt varse vilken möjlighet som gått hotellarkitekten förbi. det är bara speglar som sitter ovanför skrivbordet och som en kan öppna om en längtar efter att se sig själv alternativt stänga när en blir trött på det. jag undrar om jag ska börja konsulta inom hotellbranchen? jag och pelle kanske ska lämna sexarbetet och gå ihop och bilda företag? ”pelle och magnus ab”. känner mig inte riktigt hundra på namnet...

jag gillar inte alls att bo på hotell egentligen, har jag kommit på. det är så himla uppstyrt och likadant överallt. alla förutsätts känna sig bekväma med exakt samma typer av rutiner, samma tre vikta handdukar, samma upponervända glas i badrummet och på bordet och SAMMA JÄVLA BIBEL*! gaaaah, nu hittade jag den i det här rummet också! har genast min vana trogen lagt ut den i korridoren utanför dörren. jag fattar inte, det är så enormt provocerande att det just är bibeln som det förutsätts att alla vill eller ska ha på rummet! och de som verkligen VILL ha en bibel har väl för fan med sig en, eller klarar sig utan den den eller de nätten som den ska bo på hotellet! det är så enormt kristetnormativt att jag tror jag storknar. JAG VILL INTE HA EN BIBEL PÅ RUMMET OM JAG SKA SOVA PÅ HOTELL! det är verkligen inte det att jag inte kan sova i samma rum som en bibel, det är mig fullständigt egalt. men att någon har bestämt att ALLA ska ha en bibel på rummet när de sover på hotell, det är ju för fan för orimligt!
(* jag vet om att det inte är bibeln utan nya testamentet som finns på rummet på varje hotell, så även på aktuellt hotell i sundsvall. men jag orkar inte skriva nya testamentet varenda gång jag nämner den, och det är ju faktiskt iaf en halvsanning att kalla den för bibeln.)

nåt annat som hotell tycker att de kan bestämma över är vilken ordning jag ska ha i rummet och vad som är skräp och inte. jag tycker inte att nån ska behöva bädda min säng, om jag vill ha den bäddad får jag väl för fan se till att göra det själv. och jag vill INTE att folk ska slänga saker som jag inte upplever som skräp. senast jag bodde på hotell och utlät mig över det irriterande att jag precis blivit av med min vattenflaska som jag prydligt hade slängt på golvet i hotellrummet tipsade en smart person mig om att hänga upp ”do not disturb”-skylten på dörren. det är en fantastisk idé som jag verkligen ska testa idag. dessutom är det festligt att föreställa sig vad hotellpersonalen tänker att jag gör på hotellrummet i två dar i sträck som innebär att jag aldrig vill bli störd.

nu känner jag mig lite dum som har skrivit så mycket negativ och klagomål på hotell. hotellpersonal brukar vara jättetrevlig och det är en fantastisk bra grej att kunna sova i städer där en inte känner någon som en kan bo hos. det passar bara inte riktigt mitt sätt att bo och trivas bara, men det kan ju inte passa alla - det är jag fullt medveten om. jag sover mycket hellere på hotellet i sundsvall än låter bli att sova på hotellet i sundsvall, nu när jag ändå måste vara i sundsvall. och att vara i olika städer tycker jag om, så hotellvistelser är något som jag helt enkelt får finna mig i. och frukosten på det här hotelet var förresten jättegod med veganmat så att jag blev proppmätt. och hotellpersonalen är jättetrevlig, sa jag det?

en annan grej som jag inte kan låte bli att ta upp nu när det här dbinlägget uppenbarligen kom att handla om övernattningar på stället som inte är där en är bofast är hur min väska fungerar - jag har en ”poff-väska” har jag äntligen identifierat! det var kasper som fick mig till den insikten på peace and love, genom att beskriva hur hans väska fungerar (han har också en poff-väska). såhär formulerade han det: ”när jag kommer till ett hotellrum och öppnar väskan så säger det bara POFF, och sen så ligger hela väskans innehåll utspritt över rummet”. EXAKT så är det för mig, och jag förundras varje gång! HUR kan alla kläder efter ett mycket kort tag ligga över hela rummet? och så förra helgen fann jag äntligen förklaringen: jag har en poff-väska! skönt att det finns en förklaring till allt!