jävla vetenskap

jag håller precis på och läser bitterfittan av maria sveland. den är bra på många sätt om än inte nydanande. men varför ska alla böcker behöva vara det? en grej gick jag dock verkligen igång på, något som ligger som en latent bubblande irritation hos mig och som vid en liten retning - som exempelvis när jag läser bitterfittan - bubblar upp i form av en oresonlig frustration. objektet för min frustration är den förbannade onyanserade och oreflekterade tilltron till Vetenskapen och Vetenskapliga Studier! och övertygelsen att om en Vetenskaplig Studie (och främst då en Naturvetenskaplig Studie) har kommit fram till något, så är det lika med sanningen och oifrågasättbart! det är fullkomligt idiotiskt!

det som retade gallfeber på mig i bitterfittan var omnämnandet av en studie som visade på att kvinnor är mer ansträngande att lyssna på än män. studien drog slutsatsen att kvinnor använder sin röstmelodi på ett sätt som är jobbigare för lyssnaren än röstmelodin som män använder sig av. redan här kan en börja njuta av den fantastiska uppdelningen av befolkningen i kategorierna ”män” och ”kvinnor”, respektive grupp (bland annat) skarpt avgränsad och definierad av hur de ANVÄNDER SIN JÄVLA RÖSTMELODI! gaaah!

okej, en inte helt ovesäntlig detalj i sammanhanget är ju hur den här fantastiska studien genomfördes. och har en sett på maken, vilken analytiskt korrekt och nyanserad datainsamlingsmetodik *drypande sarkasm*: forskarna har studerat hur länge män är koncentrerade på vad en kvinnlig respektive manlig samtalspartner säger. vid upptäckten av att männen är koncentrerade kortare tid på vad kvinnor säger har forskarna dragit den slundriga slutsatsen att det måste ha att göra med att röstmelodin hos kvinnorna tröttar ut de stackars männen så till den milda grad att de inte orkar upprätthålla koncentrationen och lyssna på vad kvinnorna säger. helt utan analys av kringliggande eventuellt påverkande faktorer, omgivande strukturer, genusperspektiv, missade felkällor etc kan alltså en dylik studie bekräfta hypotesen den är utförd i syfte att bekräfta. och det här är ett typexempel på hur en vetenskaplig studie är upplagd (det är dock inte ofta uppmärksammade studier är så klantigt utförda som denna).

jag har pluggat naturvetenskap och teknik i en massa herrans år, och jobbat med en massa naturvetenskapliga forskningsprojekt. jag har privilegiet att slippa känna mig svarslös, oförstående och idiotisk när naturvetenskapliga forskningsresultat visar på olika fenomen och drar allehanda slutsatser. jag har till och med förmånen att oftast begripa det mesta av dem. och inte minst att förstå hur relativa och subjektiva de ”fakta” som vetenskapliga studier presenterar är. i en diskussion helt nyligen framkom den smarta formuleringen att ”vetenskap är som religion. du väljer helt enkelt de delar som du tror på och håller fast vid dem. det som därefter händer tolkar du på ett sådant sätt att de bekräftar din förståelse av verkligheten.” jag kommer inte ihåg vem som sa det (eller om det till och med råkade vara jag), men det stämmer så fantastiskt bra.

något som ofta glöms bort vid tillägnandet av vetenskapliga studier är varför och hur frågan ställdes som studien gjorts i syfte att besvara, och vilken hypotes som ligger bakom den ställda frågan. om jag skulle göra en studie om på vilket sätt föräldrar till upproriska tonåringar helst skulle ha ihjäl sina barn - genom att skära av dem halsen eller köra över dem med bilen, och dessutom tolka all data som inte visade på något av dessa alternativ som om föräldrarna lika gärna skulle tillgripa bägge metoderna - skulle jag säkerligen få ett resultat som visade på endera alternativet. dessutom skulle med all sannolikhet bilden av väldigt blodtörstiga, mordiska föräldrar och stackars utsatta tonåringar målas upp, eftersom den fråga jag ställt över huvud taget öppnar för möjligheten att ha ihjäl barnen och dessutom erbjuder två alternativ för hur detta kan ske. om en någolunda insiktsfull person skulle ta del av studien skulle den förhoppningsvis fundera varför jag utfört den. vart vill jag komma med den? varför förutsätter jag att föräldrarna över huvud taget vill ha ihjäl sina ungar? hur har jag valt de här svarsalternativen? och vem fan har finansierat en så meningslös studie?

i de flesta studier som genomförs luras vi att inte göra de här och liknande ifrågasättanden på grund av att frågorna är ställda i linje med rådande fördomar, normer och förgivettagna sanningar. gjorda utefter grundantaganden som ses som ”Naturliga”. på så sätt tillåts idiotstudier passera, som exempelvis att homosexuella mäns hjärnor ”reagerar” på samma sätt som heterosexuella kvinnors hjärnor och att nyblivna mödrar får en endorfinkick då de får se en bild på deras barn. hypoteserna som ligger till grund för studierna är just dessa: homosexuella män har hjärnor som liknar kvinnors. nyblivna mödrar har hjärnor som ger belöning när de är i närheten av sina barn. det tror vi att vi vet och vill få bekräftelse på det. och får det självklart också när det är de svaren vi letar efter.

än dummare är slutsatsen att företeelser som kan påvisas fysiologiskt innebär att de är ”Naturliga” och ickepåverkbara. att omvärlden och de normsystem som omger oss kan ha påverkat nyblivna mödrars, homosexuella mäns och varenda annan jävels hjärna till att fungera i linje med våra förväntningar finns liksom inte med i bilden. dessutom ligger det en positivistisk tolkningsmall över förståelsen av allt mänskligt beteende: att det finns en social ”konstruktion” och en biologisk, essentiell opåverkbar verklighet i varje människa. människor tvingas fortfarande uppfattas som en ”äkta” och en ”skapad” del och våndas över att inte veta vad som är äkta i dess känslor. fy fan vad irriterande! varenda känsla och varenda tanke är socialt konstruerad! det finns inget sånt som en ”äkta” människa! och på samma gång finns det inte en enda människa som inte är äkta! dock är den förståelsen av individer uppenbarligen väldigt problematisk. synen att varje människa är en genuin och äkta och samtidigt föränderlig enhet, vars uppenbarelse i varje sekund är ett resultat av alla de intryck och erfarenheter samt den biologi som människan har tycks dessvärre väldigt långt borta.

lika långt borta är de resultat som visar på motsatser till den essentialistiska förståelsen av människor. som exempelvis studien om testosternhalten hos personer i ledande position: att personer i ledande position har högre testosteronhalt än genomsnittet har varit känt ett tag och tolkats som att hög testosteronhalt gör människor mer lämpade att leda andra. dock har senare studier visat att personer som hamnar i en ledande position ERHÅLLER högre testosteronhalt, men detta har av nån oförklarlig anledning *sarkasm igen* inte alls mött samma publicistiska respons.

att försöka börja omvärdera vår människobild, att kämpa för att verkligen få fram nya progressiva kunskaper istället för att befästa gamla sedan länge förlegade fördomar och försöka komma ifrån all jävla romantisering och tilltro till naturvetenskaplig forskning och ”Naturen” som sanningssägare är något som är en av de stora utmaningarna vi står inför. jag tror att en skulle kunna komma väldigt väldigt långt om en började våga ifrågasätta gamla respekterade förgivettagna auktoriteter, vågade ställa nya frågor och vågade se bortom gamla svar.


igår kom carro och jag förresten på att det oftast går ganska bra att använda bara en vokal istället för en massa olika när en pratar. med en dylik förenkling av språket skulle föregående mening alltså exempelvis bli (om en enbart använder ”a” som vokal): ”agar kam carra ach jag pa att dat aftast gar ganska bra att anvanda bara an vakal astallat far an massa alaka nar an pratar”. sen höll vi på en lång stund med att utröna vilken vokal som var bäst lämpad för ändamålet. a är ganska bra. e också, jag gillar e eftersom det automatiskt medför att alla pronomen uttalas ”hen”. dock låter det lite som norska när e uteslutande används som vokal, vilket ju iofs inte behöver vara en nackdel. ö låter jättefånigt i längden (eller faktiskt bara efter en kort stund). det är fantastiskt vilka möjligheter som uppenbarade sig vid tanken på att enbart en vokal behövs åt gången. istället för att generellt bara bestämma att en enda vokal skulle användas skulle en ju kunna byta då och då. kanske skulle en kunna använda en vokal per dag, och istället för det gamla uttjatade måndag, tisdag, onsdag etc omnämna dagarna till ”a-dag”, ”o-dog”, ”u-dug” osv. undrar vart jag ska skicka det här revolutionerande förslaget? kanske till kungen. undrar om jag faktiskt inte ska göra det...