körkort i kornflakespaket

en av mina väldigt sällsynta taxiturer gick kl 05:45 hemifrån mig till centralen, där jag vid den inte alltför sena tidpunkten 06:21 skulle påbörja en x2000-resa till köpenhamn. min chaufför utgjordes av en person i sina bästa år, vilket i detta sammanhang innebär en ålder mellan 50 och 60 år. chauffören var trevlig och taxiresan, under vilken vi oupphörligt pratade om allt och inget, gick snabbt. vid centralen var det trots den arla timmen en hel del trafik, och taxibilarna körde tämligen ad-hoc i syfte att försöka tillskansa sig en lämplig plats för av- respektive påstigande. stämningen kändes snarare rörig än hätsk, men ändå kom det en del tutningar från vissa taxibilar vars chaufförer uppenbarligen strävade efter att lära sina medtrafikanter lite hyfs. jag kommenterade tutandet med att milt undra vad tutningarnas upphovspersoner ämnade åstadkomma med ljudet, hur de tänkte att tutandet skulle underlätta eller förbättra den situation som de befann sig i, varpå taxichauffören responderade:

”ja, sånt där kommer från såna länder där man får sitt körkort i cornflakespaket.”

jag var under de sekunder som återstod tillsammans med min taxichaffis smått road över den bild som min hjärna producerade i vilken en överlycklig person till sin förvåning hittar ett körkort med ett foto av sig själv under intagandet av sin frukost. trots att det kändes som om kommentaren på något sätt skavde i öronen och hjärnan kunde jag först inte artikulera varför. därför flinade jag bara lite förvirrat (fortfarande med frukostbilden i huvudet), tog min väska, hoppade ur taxin och började släntra bort mot stationen under det att kommentaren snurrade runt i mitt huvud.

efter en minut började jag inse vad kommentaren egentligen innebar. min trevliga taxichaufför hade tydligt markerat sin åsikt att ett tutande (och i övrigt otrevligt) beteende var ett direkt resultat av att chauffören inte hade tagit sitt körkort i sverige (och därmed även troligtvis härstammade från något annat land). det som i mitt huvud först hade varit en rolig bild av hur ett körkort plumsar ner i mjölken när en yrvaken äter frukost hade med stor sannolikhet yttrats utifrån ett rasistiskt perspektiv. och mitt svar på detta uttryck för rasism var att flina i något som säkerligen betraktades som ett tyst medhåll.

jag har gjort det igen! jag har i min naiva tro att folk som tycks trevliga inte är dumma i huvudet förträngt eller feltolkat vad de menat och genom tystnad och frånvarande protester visat att jag tycker att deras äckliga åsikter är okej. jag blir tokig! jag måste lära mig att förstå att världen inte är så bra som den ser ut att vara. jag ser det som min skyldighet att markera att åsikter som kränker eller nedvärderar vissa människor i jämförelse till andra inte på något sätt är okej eftersom varje tystnad riskerar att tas som en intäkt för att jag håller med. tystnad och brist på protester från personer som inte håller med om kränkande eller diskriminerande åsikter är en av de faktorer som bidrar till föreställningen om att dessa åsikter är mer förekommande än vad de faktiskt är, vilket i sin tur medför att de med tiden betraktas som allt mer rumsrena.

självklart är det främst idioters ansvar att de är idioter. och självklart kan en inte ta alla strider jämt; det orkar ingen människa. men jag vill lära mig att fatta när kränkande kommentarer och åsikter levereras så att jag i alla fall ha chansen att protestera och visa att jag inte håller med. undrar om abf har någon kvällskurs i cynism?